Fjällsjöälven har alltid gjort jobbet.

I över tre hundra år flottades timmer på den här älven. Stockar fälldes i skogen under vintern, kördes med häst ner till stränderna och staplades på isen. När våren kom och isen bröt upp började flottningen. Timret drev nerströms, mot sågarna och massabruken vid kusten. Flottarna gick med. De bodde i enkla kojor, jobbade i iskallt vatten, sov på hårda britsar. Lönen var dålig, arbetet farligt. Flera drunknade varje vår.

Men det var älven som bar bygden ekonomiskt. Utan flottningen hade få haft råd att bo kvar.

Sista stocken flottades nerför Fjällsjöälven 1965. Efter det blev det lastbilar och grusväg istället. Kraftverken kom, och med dem dammarna som gjorde flottning omöjlig. Älven fortsatte att rinna – men den slutade att arbeta på det gamla sättet.

'Vid älv' är så folk alltid beskrivit var vi bor. Det står inte på någon skylt, men det är så det sagts i kök och på arbetsplatser: vi bor vid älven. Det är plats, riktning och hemkänsla i två ord. Därför heter sidan vidalv. Inget försök att låta märkvärdigt, inget påklistrat – bara det namn som låg närmast till hands.

Och varför .live?

Lokal information har en tendens att åldras fort. Telefonnummer byts, föreningar får nya ordföranden, företag flyttar eller läggs ner. En lista som stämde för tre år sen är ofta fel idag. Det är där sidor om bygder brukar gå sönder – de byggs en gång och lämnas sedan att långsamt bli oanvändbara.

.live betyder att det som står här ska stämma idag. Inte i fjol, inte imorgon – idag. När något ändras så ändras det på sidan. När en förening läggs ner så försvinner den. När ett nytt företag öppnar så kommer det in. Inskickade anslag granskas och publiceras inom dygnet.

Älvens bärarroll har lastbilarna och skogsmaskinerna tagit över. Men att bära informationen levande – det måste någon fortfarande göra för hand. Det är det vi gör.