1.

I trolska månskensnätter, när lunden söver in,

då kommer älvakvällen med sakta, sval och lin.

Då stiger ner från fjället en ljuvlig melodi —

det är den gamla sången om Jämtland, som går förbi.

2.

Och vart jag än må vandra i livets villobygd,

så gömmer jag i själen den drömmen om min bygd.

Där rider skogen hög och där speglar sig vår sjö,

där vill jag helst få leva, där vill jag också dö.

3.

Du fjäll med vita kronor, du älv med silverflod,

du björk i sommarlövet, du gran i furumod —

en sång jag vill dig sjunga, en sång så hjärtlig kär,

om allt det allra bästa vårt Jämtland vara plär.

4.

Hell dig, du Jämtlands bygder, du hjärtats ljuvaste hem!

Din sol och dina stjärnor ge glans åt vägen fram.

Din frihet och din styrka, din vidd och höga ro —

det är vår arv från forntid, det vill vi vårda och tro.