På toppen av Djuptjärnsstigen, där stigen kröker av mot Jansjöbodarnas gamla fäbodvall, vilar ett flyttblock så stort att det ser ut att ha blivit placerat där av en hand som inte är vår. På blockets släta sydsida finns en målning. Ett kors. Men inte ett kristet kors – det här är äldre än så.

Arkeologer daterar målningen till någonstans mellan år 0 och år 1000 efter Kristus. Tekniken är enkel och igenkännbar: rödockra bränd och slammad, blandad med fett och kanske äggvita, ströken på stenen med fingrar eller med en fläng av näver. Samma metod som hällmålarna använde redan för 6 000 år sedan vid Brattforsberget, några mil härifrån.

Men symbolen är gåtfull. Ett kors – varför? Ett vägmärke? En fångstmagi? En tack till ett bytes­djur eller en ande? Vi vet inte. Vi får aldrig veta. Och det är just det som gör platsen vacker.

Stenen står i något som kallas ”istidsskogen” – ett område strödd med jätteflyttblock som lämnades efter av den inlandsis som låg över Norrland för 10 000 år sedan. Blocken är en egen skulptur­samling, utställd av tiden själv. Mellan dem växer pelartallar och mossa så tjock att den fjädrar under stegen.

Att komma hit kräver lite: Djuptjärnsstigen från Jansjö är 10,5 km tur och retur, men avstickaren till Mystiska korset är bara några hundra meter från huvudleden. Skylt finns vid avtaget. Gå tyst. Var inte i flock. Lägg handen på stenen, men inte på målningen. Rödockran är sårbar.

Fjällsjö är en av de glesast befolkade delarna av Sverige. Men de som gick här före oss lämnade spår. Stenen väntar.